BLOGG D: THE ELEMENTS OF JOURNALISM

journalistikens nio budord

I boken ”The Elements of journalism” förklarar författarna Bill Kovach och Tom Rosenstiel vad god journalistik är. De radar upp följande nio punkter som enligt författarna är de viktigaste sakerna som en journalist bör ha i åtanke.

1. Journalism's first obligation is to the truth.

2. Its first loyalty is to citizens.

3. Its essence is a discipline of verification.

4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover.

5. It must serve as an independent monitor of power.

6. It must provide a forum for public criticism and compromise.

7. It must strive to make the significant interesting and relevant.

8. It must keep the news comprehensive and proportional.
9. Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.

Jag anser att dessa punkter är så viktiga så att de bör ses som journalistikens 9 budord.

Källkritik

Men det tycks vara svårt att följa dessa budord i dagens samhälle där nya typer av medier slåss med de gamla om utrymme och den stora massans uppmärksamhet.

Det är bland annat det tredje budordet ”Its essence is a discipline of verification” som tycks vara besvärlig att hålla sig till. Otaliga rykten och obekräftade nyheter sprids som absoluta sanningar på de sociala nätverken. Jag har personligen blivit överöst med länkar till olika ”nyheter” på Facebook och Twitter. Länkar som allt som oftast leder till högst tvivelaktiga sidor och källor. Man behöver inte syna dessa källor i sömmarna för att upptäcka vissa fel och logiska brister och annat som tyder på att nyheten är mer ett rykte än en sanning. Vissa källor medger till och med helt öppet att de har ett tydligt motiv till att dela med sig av ”nyheten” och att de har utelämnat viss information. Men att vara källkritisk är något som få tycks ha tid med i den stressiga vardagen. De yngre medborgarna har inte lärt sig det ännu och de äldre tycks ointresserade av sanningshalten. Men alla är vi där, online i detta virrvarr av nyheter, rykten och rena lögner.

Lojalitet

Bill Kovach och Tom Rosenstiel skriver även om farorna som uppstår när redaktörerna blir affärsmän och prioriterar journalistik som drar in pengar istället för att prioritera journalistik som håller en god kvalitet. Denna omprioritering har blivit allt vanligare under de senare åren och det är något som vi som medborgare måste vara uppmärksamma på. Man bör fråga sig var mediernas pengar kommer ifrån, Vilka intressen vill de värna och skydda? Vart mediernas lojalitet ligger är något man bör tänka på varje gång man tar del av nyhetsflöden.

För några år sedan kunde man luta sig tillbaka på de trofasta gammalmedierna och lita på att de enbart levererade bekräftade sanningar. Men så är det inte längre, gammelmedierna blir allt mer vinstinriktade och tar oftare tydligt ställning för eller emot något.

Jag anser att varken de nya eller gamla medierna följer punkt två ”Its first loyalty is to citizens” längre. De är mer lojala till sin pengapung, den eventuella ekonomiska vinsten eller företagets politiska ståndpunkt. Att vara lojal mot medborgaren tycks numera komma rätt långt ner på deras prioriteringslista.

De gamla medierna ryggar inte längre för att vrida och vinkla sanningen så att den passar deras syfte. Att personen ska vara skyldig och dömd innan man hänger ut honom med namn och bild är inte lika viktigt längre för de etablerade medierna. Ett bevis på det är Cody Shearer som blev uthängd trots det faktum att det fanns bevis som bortom all tvivel visade att han var oskyldigt anklagad (Kovach & Rosenstiel 2007, s. 162).

Fox news

När medierna inte längre är lojala mot medborgarna i första hand så måste medborgarna vara misstänksamma mot de nyheter de tar del av. Men även om det inte allas några tvivel om vart mediernas lojalitet ligger. När deras motiv och det faktum att de vinklar nyheterna är glasklart för mediekonsumenterna, inte ens då tycks vi bry oss om att vara källkritiska.

Nyhetskanaler och medier som öppet tar ställning, som amerikanska medieimperiet Fox news är både ökända och älskade. Något som är klart är att de inte följer någon av budorden, framför allt inte nr 6. “It must provide a forum for public criticism and compromise”. Fox News är kända för att tystar kritiker och inga ”lögner” tillåts på deras hemsida eller i sändningarna. Programledarna säger åt motståndarna att ”hålla käften” och förvrider allt kritikerna säger.

Vissa hävdar att de vrider på sanningen till absurdum medan andra lika envist hävdar att de är i folket tjänst och att de tjänar det goda och rättfärdiga konstruktivistiska synsättet.

I det femte budordet står det följande “It must serve as an independent monitor of power”. Det är nog det sista Fox news gör. Fox News är sponsrade, om inte helt beroende, av republikanerna. De vinkar allt för att passa den politiska ideologin vars representanter sitter vid makten med jämna mellanrum.

För mig är det absurt att tänka tanken att de skulle tjäna folket på något vis. De vill inte tjäna folket, de vill påverka folket och få dem att sympatisera med republikanerna. Fox news är ingenting annat än en av världens mest kända propagandamaskiner.

Fox News är ett extremt exempel på vad som kan hända när medier bryter mot flera, för att inte säga alla Kovach och Rosenstiels nio budord.

Utvecklingen går tyvärr inte åt rätt håll, vi kommer nog få räkna med fler Fox kopior eller liknande fenomen I fler länder framöver. De gamla och de nya medierna är oense m mycket men en sak tycks de ha gemensamt, båda har slutat att prioritera medborgaren över allt annat.   

BLOGG 3: NÄR BLIR JOURNALISTIK FIKTION?

 Lasermannen 

Jag hade svårt att välja vilken bok jag skulle läsa för den här uppgiften så jag tog upp det med några nära vänner. En av dem tyckte att absolut att jag skulle läsa Lasermannen eftersom den är full av fakta medan en annan tyckte att den var den sämsta bok hon någonsin läst eftersom den bara innehåll författarens egna åsikter.

Så jag bestämde mig för att läsa just Lasermannen för att försöka ta reda på hur de två kunde ha så totalt olika uppfattningar om samma bok? och vem hade rätt?

Åren 1991-92 när lasermannen härjade var jag själv fullt upptagen med att lära mig att gå och göra mig förstådd, så jag visste så gott som ingenting om honom när jag satte mig ner och började läsa.

Som läsare får man följa ett antal parallella trådar som snyggt vävs ihop till en helhetsbild av gärningsmannen, offren och det samhällsklimat som rådde under 90-talet. Författaren Gellert Tamas guidar läsaren genom John Ausonius, lasermannens, tankar och det trassliga liv. Ett liv av missbruk, dysfunktionella relationer som mynnar ut i ett tilltagande hat mot invandrare. Det driver honom att begå gärningarna som gav honom smeknamnet lasermannen. 

Samtidigt som gärningsmannens tankar och liv synliggörs för läsaren så får man även bekanta sig lite med och se händelserna, samtiden från offrens synvinkel. Polisens arbete med utredningen är en annan central del. Om man som läsare har någon i slags föreställning om att polisen alltid gör ett gott och effektivt arbete så blir läsningen ett bryskt uppvaknande.

Boken Lasermannen är svår att lägga ifrån sig, även om man vet i stora drag hur allt slutar. Sidorna rinner som sand mellan fingrarna. 

Det är inte bara en beskrivning en ensam gärningsman som ser sig ha rätt till att välja ut och skjuta ner personer som inte tillhör ”rätt” grupp. Det är även en berättelse om ett samhälle och en tid då en sådan fix idé kunde växa och där samhället stod handfallen inför konsekvenserna.

En tid av ekonomisk kris och ett samhälle där missnöjet och rasistiska rörelser växer sig allt starkare.

 Denna beskrivning av 90-talet kunde lika gärna vara en beskrivning dagens situation. Vilket gör boken Lasermannen högaktuell även idag, över 20 år senare så känns det nästan som om vi står och stampar på samma ställe. Anders Behring Breivik vansinnesdåd kan jämföras med John Ausonius, Breivik kan ses som 2000-talets laserman.

New Journalism-genrens främsta styrka är just dess förmåga att få oss att relatera till och reflektera över händelser och människor på ett djupare plan. Den får oss att verkligen se personerna och inte bara räkna antal brottslingar och offer.

Men den här typen av reportage ställer ett avgörande och viktigt krav på läsaren. Nämligen att läsaren är medveten om att även sanningsenliga reportage är vinklade. Skribenten har valt ut sina intervjupersoner, formulerat frågorna och denne avgör vad som tas med i berättelsen och på vilket sätt det framställs.

Läsaren bör även kunna urskilja vad som är objektivt och subjektivt i texten.

Men det kräver även att författaren även markerar vad som är fakta och vad som är personliga åsikter eller tolkningar. Något som inte är så lätt eftersom linjen ofta blir suddig och så kan författaren anklagas för att hänga ut eller svartmåla personer eller organisationer.

Jag anser att ett reportage ska hålla samma standard och kvalitet oberoende på om det är i bokform, ljudform eller i tidningsform. Allt behöver inte vara absolut sanning, det är som Kovach och Rosenstiel skriver i Elements of Journalism, det viktigaste är att författaren är absolut ärlig med sitt uppsåt.

Författaren har i detta fall gjort en mycket gedigen grundarbete och ingen skarp kritik har kommit fram mot boken vilket gör att jag anser att den är ett exempel på välgjord litterär journalistik.

Jag började läsa Lasermannen för att ta reda på vem av mina vänner som hade ”rätt” och hur de kunde ha så olika uppfattningar om samma bok.

Jag trodde att det bara var att ”läsa och sedan enkelt avgöra” och sedan sätta punkt där.

Men Lasermannen är en bok som griper tag i en och släpper inte sitt grepp, inte ens efter sista meningens slut. Nej den dröjer sig kvar i tanken och får en som person att reflektera över den tid man lever i och vilka konsekvenser en ensam persons övertygelse kan få för ett helt samhälle.

Så vem av mina vänner hade rätt? Jag har inget bra svar på den frågan, kanske beror deras olika uppfattningar på att den ena var medveten om att berättelsen var vinklad och kunde urskilja subjektivitet från objektivitet. Men det kan även bero på att de hade sina egna orsaker till att läsa boken, egna förväntningar som i det ena fallet inte infriades.

Är det något läsningen av Lasermannen har fått mig att verkligen inse och förstå så är det att det alltid finns minst två bestämda uppfattningar om allt. Det spelar ingen roll hur platt man gör en pannkaka, den har fortfarande två sidor. Så det är upp till dig att avgöra vad du anser vara upp och ner . 

Jag rekommenderar alla att läsa den här boken.

Inlägg 2

Mordet i Malmö

Jag har valt att fokusera på och utgå ifrån mordet i Malmö som togs upp i P1-programmet Medierna.  

Att presentera offret och dennes liv, andras åsikter om honom och att han är öppet homosexuell är relevant i detta fall eftersom man vill ge en bild av offret.

När det kommer till de misstänkta och deras religiösa och etniska tillhörighet så blir de svårare.

Dels eftersom man först inte vet om deras handlande är helt grundat i deras religiösa åsikter. Om de mördat honom enbart på grund av att hans levnadsrätt gick stick i stäv med deras religion och deras åsikter eller om det rör sig om något annat. Ett gräl som gick över styr eller en personlig uppgörelse som inte har något med religion att göra. Enligt radioprogrammet medierna i Sveriges radio som sändes den 31 januari 2009 sa åklagaren tidigt att detta inte var ett hatbrott utan rörde sig om mer vardagliga saker. Att de misstänkta är muslimer är givetvis känsligt eftersom det redan är en av många fruktad, missförstådd och hårt kritiserad religion.

Olika medier gör olika bedömningar huruvida religionen är en central eller ens väsentlig del att ta med. Sydsvenska dagbladet valde i detta fall att inte säga något om de misstänktas trosuppfattning eller att den ena driver en starkt religiösa blogg. Medan Aftonbladet tog med allt om de misstänktas tro och vad som sagts på den omtalade bloggen. Vilket kan bero på att Aftonbladet lever på att sälja lösnummer och därför förlitar sig på säljande nyheter. Rubriker om religion, hatbrott och mord säljer bra.

Detta är en svår nyhet att värdera ur en etnisk/moralisk synvinkel. Om jag vore en ansvarig utgivare så hade jag först frågat mig vad det var som allmänheten behövde veta, vad var av allmänintresse? Är namn, bakgrund och deras religion verkligen det viktigaste? Jag hade bedömt att de misstänktas religion inte var det väsentliga. Av den enkla orsaken att det som har hänt är ett hatbrott av två religiösa fanatiker. Som ansvarig utgivare är det ens uppgift att rapportera det som hänt med fokus på offret i första hand och sedan förövarna. Ens uppgift är inte att rada upp ännu ett exempel på hur farliga muslimer är och därmed piska upp en redan infekterad debatt om religion och moral.

Det är viktigt att behandla alla lika så i detta fall hade jag funderat över hur nyheten hade värderats om det varit kristna extremister som hade utfört mordet och jag hade sedan försköt att värdera nyheten på samma sätt. Hade de kristna framställts som enskilda dårar eller som en del av en farlig extrem religion?. De hade nog framställts som enskilda dårar eftersom ”alla” vet att kristendomen är en helt okej religion men islam däremot, ”den är farlig”.Att nämna att en av de misstänkta har en religiös blogg hade man kunnat göra i förbifarten utan att nämna bloggens namn eller vilken religion det rör sig om. Men att nämna det i sammanband med islam är enligt mig onödigt eftersom det leder iväg fokuset från mordet till en debatt om religion. Förvisso är homosexualitet onaturligt enligt islam, men det är en åsikt som de delar med starkt kristna rörelser som exempelvis livets ord. Så varför binda en sådan åsikt till enbart en religion?

I en rapportering av detta slag är det viktigt att trycka på att det är inte själva religionen som utgör ett hot utan det är religiös fanatism som är det farliga. Vilket är den största anledningen till att jag inte hade nämn något om deras religiösa tillhörighet. Dock hade jag framställt dem som religiösa fanatiker och tagit med d åsikter. Jag hade inte nämnt att de misstänkta är muslimer eftersom det drabbar eller riskerar att drabba oskyldiga, vilket nyheter inte får göra. Genom att göra stor sak av att de misstänkta är muslimer och likställa det med fanatiska mördare så drar man alla över en kant och det drabbar mest de muslimer som inte alls är fanatiker utan bara vill leva helt vanliga fridfulla liv.

Jag håller inte med författaren Börje Hellström och tycker att man ska vara försiktigt med att publicera personliga uppgifter. Personers namn och bild hade jag enbart publicerat efter att de blivit dömda för brottet för att på så sätt inte riskera att hänga ut oskyldiga människor. Jag anser att det är viktigt att ha starka anledningar till att publicera sådan information. En misstänkt person är inte dömd och innan dom faller så bör man vara försiktig med vad man publicerar. Speciellt i dagens digitala samhälle där bilder och texter som laddas upp online aldrig kommer att försvinna helt.  

Inlägg 1 Nyhetsvärdering

Nyhet 1 Åtalade polisen döms för misshandel till villkorlig dom

Detta är en artikel från Dagens nyheter som publicerades den 10:de februari och handlar om det uppmärksammade fallet där en kvinnlig polis misshandlade en liggande berusad person den 12:de juli förra året. Det hela filmades av vittnens mobilkameror och händelsen har tagits upp och diskuterats i många olika medier bland annat bloggar, nyhetssändningar osv. DN skriver att polisen nu dömts av tingsrätten till villkorlig dom men fallet ska även granskas av hovrätten.

DN är en av landets största dagstidningar och det inträffade är en stor och omdiskuterad händelse så det finns många anledningar till att ta upp fallet, inte minst för att de just handlar om tingsrättens dom.

I SRs sändning den 6 september 2008 diskuterades nyhetsvärderingar och vad som styr vad som tas upp i tidningar och nyhetsändringar. Där framkom det att man kan mäta hur viktig en nyhet bedöms vara genom att se hur mycket utrymme den får. Den här artikeln var relativt lång med både det nödvändiga som bakgrundsfakta och dom men även annat som förväntningar inför hovrättens dom. Hade detta bedömts vara en mindre nyhet hade man enkelt kunnat göra artikeln hälften så lång.

Torbjörn Tännsjö professor i praktiskt filosofi vid Stockholms universitet menar att ”vår förställning av världen formas av vår bild av världen” vilket kan vara den största orsaken till att fallet har fått så stor uppmärksamhet över lag och varför domslutet ges så mycket utrymme. Enligt vår bild av världen ska polisen skydda oss, de är där för att hjälpa och rycka ut när vi behöver hjälp eller skydd.

Men i det här fallet är det polisen som slår på en person som ligger ner, dessutom är polisen en kvinna.

Så har har vi en tingsrättsdom i ett fall där förloppet finns fångat på film så ingen kan förneka att de har hänt. Den har tagits upp i många olika medier och går på många sätt emot vår bild av hur de borde vara. Dessutom har det hänt i Sverige så det är både nära i tid och rum.

Nyhet 2 Alice Babs är död

Tisdagens stora nyhet i SVD var att Alice Babs har gått bort.

Dödsfallet publicerades snabbt på tidningens hemsida. Nyheten ägnades stor plats och under de följande timmarna efter nyheten publicerats en första gång följde en rad artiklar och reportage om den kända sångerskan.

Björn Häger skriver i boken Reporter grundbok i journalistik att det finns få ting som intresserar oss lika mycket som just andra människor. Kända personer är extra intressanta och Alice Babs var minst sagt en känd person.

En bra nyhet ska även väcka känslor vilket denna säkerligen gjorde eftersom hon har varit en så stor del av mångas liv, en hel del har följt hennes karriär, ännu fler har växt upp med hennes musik.

Många kan även dra paralleller till sitt eget liv och personer de kände som har gått bort eller är i samma ålder som Alice Babs var. Att en gammal kvinna dör är i sig en enkel nyhet som är lätt att förstå vilket gör att denna nyhet kan sorteras in under nyhetsvärderings-principen som handlar om enkelhet och lättbegriplighet (Häger).

En nyhet som det här har även ett marknadsintresse vilket gör att tabloidrubriker av den här typen kommer att sälja många lösnummer.

Så har har vi en nyhet som är lättbegriplig, nyss inträffat, den väcker känslor, har en känd person i fokus och det är en säljande nyhet.